Det är ett par år sedan min dotter frågade mig detta. Hon satt och redde ut sina tankar kring varför hennes mamma jobbar med och tror på att clowner kan göra världen till en bättre plats. Och det är ju en stor del av sanningen. Förutom att man inte kan vara arg när man skrattar så släpper man även på spänningar, man skapar nya känslor och man kan hålla skrattet och minnet av den roliga stunden nära sitt hjärta då rädsla, ensamhet, oro och ilska tränger sig på. De nya minnena och det fina känslan stannar kvar i kroppen och man kan välja att hålla den kvar. Skrattet, leken och det kreativa uttrycket kan även förändra människor och bidra till en positiv utveckling i samhället.

Men skrattet kan också tystna. Det är svårt att skratta när oskyldiga människor sprängs, skjuts och mördas. Det är svårt att skratta när terrorn flyttar in ens närhet. Då är det lätt att rädsla, oro, hopplöshet och trötthet tar över ens känslor. Jag känner det nu efter det som hänt i Paris. Jag känner det efter attacken i Beirut för tre dagar sedan. Jag känner det efter skolattacken i Trollhättan. Jag känner det oftare än vad jag vill, och jag kan inte och vill inte acceptera det. Jag tänker på alla drabbade, på deras anhöriga, på vänner och på alla som nu är rädda för sina liv. På alla som är rädda och som flyr för en säkrare framtid för sig och sina barn. På alla som så förtjänar att leva i trygghet och överflöd, precis som jag och vi. Jag trycker bort de hopplösa och trötta känslorna för jag vet att det inte hjälper, inte mig, inte någon annan.

Med skratt kan vi inte besegra IS. Med skratt kan vi inte heller stoppa kriget i Syrien,  i Burma, i Sydsudan, i Demokratiska Republiken Kongo eller i Burundi. Vi kan inte lösa konflikten mellan Israel och Palestina. Men, med skratt kan vi göra så mycket. Mycket för barn, för vuxna och för vår gemensamma framtid. Alla de som idag tvingas fly från krig runt om i världen de behöver mötas med massa kärlek, de behöver skyddas och de behöver få bidra till samhället i den kontext de befinner sig i. För att kunna se till att det sker krävs många saker och att många samarbetar. Här är clownerna bara en liten, men en viktig del. Vi ser över hela världen hur människor förenas i skratt. En av våra kollegor från USA sa nyligen i en intervju från ön Lesbos i Grekland ”we all laugh in the same language”. Och det är så sant.

Vi ser ofta hur människor från olika länder och konflikter skrattar tillsammans under en föreställning. Vi är övertygade om att skrattet är en oerhört viktig komponent för att kunna orka vidare ett tag till. Vi vet att skratt och kreativa aktiviteter bidrar till en bättre värld. Vi arbetar med lokala artister runt om vi världen och jag har fått höra många berättelser om deras artisteri har betytt för dem. Vi har mött många som bokstavligen valt att fortsätta med cirkus i ett val mellan att slåss, gå med i destruktiva organisationer och att strida. Vi arbetar med artister som målmedvetet fokuserar på att arbeta med de barn och unga som löper störst risk att rekryteras till destruktiva organiseringar. Varje barn eller ungdom som vi kan fylla med skratt och hopp är ett barn som får ett val att fortsätta med det som skapar glädje och en bra känsla i kroppen och det tror jag av hela mitt hjärta är hållbart. Varje barn som fylls med kärlek och en framtidstro är ett barn som löper mindre risk att rekryteras till IS eller en annan gruppering någonstans i världen.

Så jag väljer att skjuta bort hopplösheten, jag väljer att kavla upp ärmarna och kämpa för att fler barn ska få en framtidstro, att färre barn ska rekryteras till terrorn och att fler människor ska få leva i säkerhet. Låt oss göra det tillsammans, låt oss stoppa terrorn och fylla alla världens barn med skratt och kärlek.

Jag har besökt många länder med Clowner utan Gränser, men aldrig förut har jag mött så många pappor. Pappor som likt barnen samlas kring clownerna för att se vad de ska hitta på. Pappor som koncentrerat övar för att lära sig tricks som förlänger ett finger, trollar bort en tumme eller tar fram en slant ur ett barns öra. Pappor vars drömmar jag får höra, drömmar om ett liv utan krig.

De berättar för mig om vad de har lämnat bakom sig. Vad de tvingats utsätta sina barn för i strävan efter ett liv utan fallande bomber runt omkring sig. Jag ser sorgen i deras ögon. Sorgen över att inte kunna ge sina barn tak över huvudet, en säng att sova i, skolgång och sorglösa lekar i en park.

Plötsligt får skrattet och leken en helt annan betydelse och vikt. För som en pappa säger till oss: "Kan jag inte ge mina barn ett tryggt hem så ska jag i alla fall då dem att skratta".

Jag ser hur de kämpar för att lära sig clownernas tricks. Tricks som får deras barn att skratta för en stund. Tricks som kommer att hjälpa dem till en stunds lek under den långa resa de har kvar. Tricks som får dessa pappor att återigen faktiskt känna sig som en pappa igen.

Tillbaka i Sverige och här hemma närmar det sig Farsdag och jag tänker på alla pappor som jag träffade på Lesbos. Jag önskar dem många skratt längs med vägen mot deras nya liv. För alla pappor förtjänar att vara världens bästa pappa till sina barn. Alla dagar om året. Överallt i hela världen.

Du kan hjälpa Clowner utan Gränser att sprida skratt till pappor och deras barn på flykt.