Reseblogg
Ranin Odeh från Palestina: "Det finns hopp i solidariteten"
Ranin Odeh är artist och pedagog och är med och driver The Freedom Theater (Frihetsteatern) som ligger i flyktinglägret Jenin på Västbanken i Palestina. Ranin är en av artisterna som utbildats i Clowner utan Gränsers projekt Creative Arts for Peace and Equality. Sedan 2018 driver vi tillsammans aktiviteter för barn och kvinnor för att ge dem en paus från den våldsamma verkligheten i Palestina som stärker deras psykosociala hälsa genom teater, lek, cirkus och andra kreativa uttryck. Det senaste året har Frihetsteatern, som också är en av Clowner utan Gränsers partners i Palestina, utsatts för upprepade attacker och flera av Ranins kollegor har fängslats utan åtal. Läs mer om det här. Trots detta fortsätter Frihetsteatern sin verksamhet i temporära lokaler och i skolor med stor försiktighet. I en intervju med oss berättar Ranin om situationen i Palestina just nu och om teaterns betydelse för barnen på Västbanken.
Kan du beskriva hur situationen på Västbanken ser ut nu?
Situationen just nu är väldigt svår. Arbetslösheten har ökat det senaste halvåret vilket gjort att ekonomin har drabbats hårt. Det leder till stor frustration och oro runtom i hela samhället. Många kvinnor redogör för hur männen tar ut sin frustration och ilska på dem, hur de är våldsamma och aggressiva där hemma, både mot dem och mot barnen. Det är tydligt hur oron som sprider sig i hela regionen har gjort det betydligt farligare för kvinnor och barn, både i hemmet och ute i samhället. Det har också blivit svårare att röra sig mellan olika platser, att förflytta sig som palestinier på Västbanken är riskfyllt och man vet aldrig riktigt vad som ska ske.
Vad är teaterns roll mitt i en så orolig tillvaro?
Att växa upp under ockupation är oerhört speciellt, det fråntar dig möjligheten att skapa en egen identitet och egna tankar. Du har blivit påtvingad en världsbild, ett narrativ och en inställning till omvärlden som inte är din egen och som inte går att ifrågasätta. Det teatern och cirkusen bidrar med är därmed på liv och död, då det är den enda platsen i samhället som erbjuder en fristad och en säker plats att utforska vem man själv är, vad man känner, tänker, vad man vill och vad man drömmer om. Det blir en plats att gemensamt utforska vad livet är. Frihetsteatern erbjuder just det; frihet att experimentera med vad det kan innebära att leva, inte bara överleva.
Teatern har skapat ett community här som är större än vad någon av oss är var för sig. Att ha en gemensam mötesplats där man vågar vara sig själv mitt under pågående krig, ger en livsnödvändig kontrast till vardagen. Det skapar ett konstnärligt motstånd till förtrycket. Därför fortsätter vi även om kriget pågår, även om våra lokaler blir bombade och våra kollegor blir fängslade.
Frihetsteatern har utstått tre bombningar det senaste året, den gamla teaterbyggnaden finns inte mer, men verksamheten fortsätter under andra former. Ibland samlas vi i en skola och ibland i nya tillfälliga teaterlokaler. Det går inte längre att genomföra några föreställningar förstås, men kvinnor och barn kan samlas, leka, prata, lära och få en fristad från livet i övrigt.
Ranin Odeh under en workshop med kvinnor i Jenins flyktingläger.
Vad önskar du att omvärlden visste om situationen i Palestina?
Det historiska perspektivet! Det som sker nu är inget nytt utan det har pågått i generationer. Vi har alla genomlevt olika attacker, intifador och skeden av ockupation och förtryck, som lett till den våldsamma upptrappningen i Gaza just nu. Även här på Västbanken, har situationen förvärrats dag för dag sedan den 7 oktober. Bosättningarna blir allt fler och de israeliska bosättarna får mer och mer fria tyglar att beväpna sig för att skada, hota och fördriva palestinier i området. Några sätt som det tar sig uttryck på är genom att övervaka varje steg palestinier tar. Bland annat har en ny bilväg dragits mellan städerna, som går rakt genom bosättningarna. Där kan man bli visiterad eller förhörd helt utan anledning och ofta blir man tvungen att sitta och vänta i timmar innan man får resa vidare. Det har gjort det livsfarligt att resa mellan olika platser. Likaså blir alla nya check points ett sätt att befästa hot, makt och kontroll i området.
Precis som i Gaza har infrastrukturen slagits ut allt mer. Vattenledningar och reningsverk har förorenats eller förstörts, allt för att strypa möjligheterna för oss att leva här.
Känner du hopp om att situationen kommer att förändras, att konflikten kommer att kunna nå en lösning?
Nej.... (Lång paus). Palestina är en så strategiskt placerad region, som är alldeles för viktigt för andra nationer att släppa taget om. Människorna här är inte betydelsefulla, inte i jämförelse med de politiska intressena som står på spel.
Vad betyder aktiviteterna för barnen och ungdomarna i området?
Barnen! (Ranin skiner upp på skärmen). Det här är den enda platsen i deras vardag där de inte blir tillsagda, inte har strikta regler för vad man får och inte får göra. Det är den enda platsen där de fullt ut tillåtas att vara barn och ohämmat få lära känna sig själva. Det formar teatern till en magisk plats där de erbjuds den trygghet som behövs för att våga utforska och experimentera. Vi ger barnen möjlighet att stå på scen, spela teater, hjälpa till med produktioner, ljus eller teknik. Alla dessa verktyg hjälper till att forma en ny generation. Jag känner mig hoppfull inför att den här typen av fristad kan skapa en generation av vuxna, av framtida ledare, framtida artister, som kan se på livet på helt nya sätt. Även om det kommer ta lång tid. För det måste vara där det börjar, där människorna förändrar samhället.
För oss som är äldre har ockupationen inneburit en långsam förändring till det sämre. En indoktrinering av tankar och förhoppningar. Men den unga generationen som växer upp nu, växer upp med vetskapen om förtrycket, de har känt av det hela sina liv och uppfattar omvärldens påverkan på gott och ont. Genom sociala medier och tillgång till information har de här barnen en helt annan förståelse för situationen. De kommer säkert vara mer uppmärksamma på livets orättvisor och se tecken på förtryck och våldsamma upptrappningar tidigt och kunna säga ifrån och kräva en annan framtid för sig själva. De kommer att kunna formas till sina egna hjältar.
Hur tror du att framtiden ser ut för Palestina?
Mörk… Så länge som ockupationen består kommer livet här att stå stilla. Det finns inget som kan blomstra under ockupation. Det enda man kan göra under förtryck är att överleva. För att kunna leva krävs frihet.
Vad ger dig hopp?
Att se hur människor kommer samman. Hjälpsamheten gentemot varandra och viljan att bidra till ett "normalt liv" mitt i förödelsen är så vackert att se. Folk som inget har delar gärna med sig till andra. Det är också väldigt stärkande att se omvärlden reagera och stå upp för rättvisa och mänskliga rättigheter. Allt från de stora demonstrationerna som pågår runtom i världen, till rättegången i Haag och Sydafrikas juridiska påtryckningar. Det är tydligt att de länder som själva har genomlevt förtryck, känner igen det som sker i Gaza och på Västbanken just nu, och är heller inte rädda för att säga ifrån.
Så jag känner mig inte hoppfull, men det finns hopp i solidariteten.
"Aktiviteterna ger barnen möjlighet att njuta, leka och skratta varje vecka!"
Clowner utan Gränser har arbetat i Sverige med barn i utsatthet i över tio år, men 2021 valde vi att bredda vår verksamhet och utveckla våra veckoverksamheter. Under hösten startade ett pilotprojekt i Boliden, Skellefteå, under namnet Barns Berättande Cirkus. Från början drevs projektet helt av engagemang från enskilda artister, med målet att skapa fler aktiviteter för barn och unga i området. Med tiden växte projektet i samarbete med Rädda Barnen och Röda Korset och kom att inkludera fler delar av Skellefteå. Aktiviteterna blev så uppskattade att de har fortsatt att locka barn varje vecka och har nu även replikerats i andra delar av Sverige. Bakom initiativet står artisten och eldsjälen Marina Georgescu.
Hej Marina! Har du lust att berätta lite om hur aktiviteterna i norra Sverige har sett ut det senaste året?
De har främst bestått av regelbundna veckoaktiviteter, både i Skellefteå och i Boliden. Cirka 90 barn, som annars har liten eller ingen tillgång alls till kultur eller fritidsaktiviteter, har deltagit. Där har de fått prova på allt från dans och akrobatik till cirkus och lekar. Vi har även genomfört turnéer och workshops under skolloven, vilket har varit oerhört uppskattat. Olika artister har uppträtt och fortsatt med workshops under flera dagar i bland annat Östersund, Sundsvall, Luleå, Lövånger och Jörn.
Alla våra aktiviteter fokuserar på barnens välbefinnande, särskilt de som har begränsade möjligheter till fritidsaktiviteter, som till exempel har kommit till Sverige på flykt eller bor i marginaliserade områden. Verksamheten syftar till att skapa platser för integration och mötespunkter för olika kulturer, samt en känsla av gemenskap där alla kan känna sig trygga, välkomna och sedda. I Boliden är det extra viktigt med dessa platser eftersom barnen har väldigt få aktiviteter att tillgå, och ännu färre så här på vintern.
Barnen gör kullerbyttor med Marinas stöd på mattan. Foto: Evelina Rönnbäck
Under sommarlovet i Jörn deltog även många föräldrar i aktiviteterna. Det blev tydligt att även de vuxna hann bygga starka relationer, något som annars hade varit svårt. Vi såg hur många som tidigare var okända för varandra nu bjöd hem varandra, och att ett starkare grannskap hade hunnit byggas upp på den korta tiden.
Tack vare vårt nära samarbete med Rädda Barnen och Röda Korset har vi kunnat utvidga verksamheten under åren och på så vis nå fler barn och ungdomar, boende på olika orter i norra Sverige.
Har du något särskilt minne som sticker ut och varför?
Åh, jag har många vackra minnen. Jag minns bland annat att vi hade med ett barn med autism på ett läger, och hans föräldrar var så förvånade över hur fokuserad och glad han var, över att han ville komma dit och delta varje dag. När lägret var över berättade han för oss att han själv ville bli en clown när han blir stor! Och det kändes helt fantastiskt.
Strax innan jul hade vi avslutning med "mini-ledarna" i Boliden, ett initiativ för att engagera fler barn att hjälpa till under kurserna, med målet att utveckla deras ledarskapsförmåga och stärka deras självförtroende. Vi gick till Trampolinhuset allihop och åt på restaurang efteråt. För många av barnen var det första gången de fick en sådan möjlighet. Mot slutet av dagen sa ett av barnen att det här hade varit den bästa dagen i hans liv! Hans mamma som hade följt med på resan, ringde nästa dag för att säga att alla barnen som åkte hem tillsammans pratade om vilken fantastisk dag det hade varit. Mitt hjärta var så fyllt av kärlek, det är en sån förmån att kunna dela dessa underbara ögonblick.
Pedagogen Malin under en aktivitet i Skellefteå. Foto: Evelina Rönnbäck
Varför anser du att det är så viktigt med en konsekvent, långsiktig verksamhet i området?
De långsiktiga aktiviteterna ger barnen möjlighet att njuta, leka och skratta varje vecka. Varje aktivitetet bygger vidare på den förra, och barnen kan utvecklas. Det skapar en känsla av tillhörighet och trygghet och barnen får något att se fram emot. En förälder beskrev hur deras barn hade väntat hela veckan bara för att kunna klättra in i kokongen gjord av tyg "för hon bara älskar det!’"
Vad tror du att barnen och ungdomarna får ut av aktiviteterna?
Det skapar en trygg plats för dem där de kan komma och dela med sig med andra, ha roligt, vara sig själva och bli stärkta. För vissa är det den enda lekfulla aktiviteten de kommer att ha på hela veckan som inte är begränsad till skolan. Det är mycket viktigt då många annars bara skulle sitta hemma. På våra aktiviteter har de möjlighet att röra på sig, hitta vänner och lära sig något nytt. Det skapar en parentes i deras vardag. I norra Sverige, särskilt på vintern när allt är mörkt och kallt, erbjuder vi en plats dit de kan gå, träffa sina jämnåriga och njuta! En del föräldrar kommer också och leker med sina barn, eller passar på att prata med andra föräldrar. Vilket gör det till en uppskattad aktivitet för hela familjen.
Massa skratt i gymnastiksalen där aktiviteterna äger rum en gång i veckan. Foto: Evelina Rönnbäck
Hur tänker du kring Barnkonventionen och att Sverige i dagsläget misslyckas med att tillgodose alla barns rätt till lek, fritid och kultur? Upplever du att det är något som Clowner utan Gränser kan vara med och förändra?
Ja, vår mission är att sprida skratt och glädje, inte minst till de som saknar tillgång till lek och en meningsfull fritid i sin vardag. Alla de verksamheter som Clowner utan Gränser bedriver i Sverige, och runt om i världen, hjälper till att skapa ett mjukare samhälle med mer inkludering, men även en meningsfull fritid med tillgång till kultur. Om barnen känner sig bortglömda, ledsna eller arga, kommer det att påverka hur de växer upp och ser på världen. Genom vårt arbete ger vi dem chansen att må bättre, skratta, hitta vänner, känna sig trygga och inkluderade – vilket gör att de kan föreställa sig en bättre värld och själva vara med bidra till att skapa den.
Är det något annat du vill lägga till?
Ja, jag skulle vilja tacka våra givare för deras stöd. Alla ni privatpersoner som väljer att donera pengar till Clowner utan Gränser. Varje bidrag är så viktig och skänker verkligen liv och glädje. Vi ser barnens uppskattning varje vecka, och det är tack vare alla generösa bidrag som vi kan fortsätta att nå ut och skratta tillsammans med så många barn och familjer varje år.
Glädje hos både barn och föräldrar. Foto: Evelina Rönnbäck
Their dedication was evident as some traveled up to 3 hours to reach the session's location
My journey to Yemen was an unforgettable and life-changing experience. Before my visit, I had heard about the country's difficult situation, but only upon arrival did I truly grasp the extent of the challenges faced by its people.
My expedition began with a flight to Egypt, the only airport connecting to Yemen. Taking the Yemeni airline was not easy as the unsettling sounds in the aircraft made me doubt my decision to come. Despite this, I pressed on, eager to discover the mysteries that awaited me.
As I arrived, I saw that all women were wearing full burqas, so I respectfully followed the local customs and wore one that was provided to me. This was the beginning of an incredible adventure ahead.
Hamza, our Yemeni partner's representative, was waiting for me and dropped me off at a nearby hotel for the night. The next day, we embarked on a 7-hour car journey to El Mukalla. It was during this road trip that I truly began to discover Hadramout. The scorching heat during the hottest days of the year and the impoverished scenes on sandy roads deeply impacted me, highlighting the daily struggles faced by many.
During my time in Mukalla, I had the privilege of working with 15 extraordinary women who came from different regions in Yemen. Despite their diverse cultural practices and traditions, it became evident that they all shared common experiences, facing persistent challenges related to gender inequality, and limited access to education, healthcare, and economic opportunities. The women quickly formed an incredibly effective and cohesive group.
Their dedication was evident as some traveled up to 3 hours to reach the session's location. The sessions I conducted spanned over 7 days, during which I witnessed the transformation and camaraderie among the participants. The girls showed remarkable enthusiasm and perseverance. They enjoyed every moment, having fun while playing, dancing, and taking much-needed time for themselves.
Throughout the sessions, we also engaged in discussions about the mission of the CAPE project (Creative Arts for Peace and Equality) and wrote down notes about some activities that we discovered during our time together. These exercise materials are intended for participants to take back and apply to their different communities.
I had a lot of unforgettable moments with the group, but my favorite moment was when the women collectively took the time to teach me the right way to wear the hijab. The precious moment, captured in an amusing video, symbolizes the bond we formed and the cultural exchange during our time together.
After my departure, the sessions continued for 7 more days. I was delighted to receive updates that the following sessions had succeeded, and the women were enthusiastic and perseverant. The news filled my heart with joy and reinforced the belief that CAPE can truly make a lasting difference in the lives of individuals and communities.
On the last day of my travels, I visited the historic town of Shibam, known for its clay houses, and immersed myself in its rich cultural heritage. This experience deepened my appreciation for Yemen's history and its people's tenacity to preserve their traditions amidst challenging circumstances.
My travels to Yemen were life-changing. The country's beauty, challenges, and above all, the generosity and strength of its people left an indelible mark on my heart. The trip taught me the value of embracing diverse cultures and the importance of resilience and love in the face of adversity. Yemen and especially its women will forever hold a special place in my heart, and I will cherish the lessons and experiences gained throughout this remarkable journey.
About the situation in Yemen: A crisis for girls and women
After nine years of war, Yemen remains the world’s worst humanitarian crisis. An estimated 4.5 million people – 14 percent of the population—are currently displaced, most of whom have been displaced multiple times over a number of years. Two-thirds of the population of Yemen—21.6 million people are in dire need of humanitarian assistance and protection services as 80 percent of the country struggles to put food on the table and access essential services. Violence against women and girls, already high before the conflict, has worsened, with displaced women and girls, female-headed households, and those with disabilities, particularly at risk. Girls are increasingly vulnerable to child marriage, human trafficking, and child labour.
About CAPE – Creative Arts for Peace and Equality
Creative Arts for Peace and Equality (CAPE) is a program Clowns Without Borders Sweden founded with the aim to strengthen girls and women affected by war and conflict, minority groups, groups in vulnerable economic situations, and girls and women exposed to violence. Together with local organizations and artists in different countries around the Middle East, we arrange weekly sessions for the girls and women where they get to try different creative methods – arts and crafts, clowning, circus etc. The importance of creativity is the ability to express all your feelings through it. This creates the feeling of freedom in general, and psychological freedom in particular, and gives the participants strength and confidence. The CAPE project is financed by Folke Bernadotte Academy – Swedish agency for peace, security and development, Swedish Institute Creative Force, ForumCiv, and Radiohjälpen.