Men jag kommer heller aldrig glömma vad en av våra artister som just kom hem från Grekland berättade för mig: "I varje läger möter vi barn som stolt visar oss vad de lärde sig av clownerna som varit där tidigare". Sedan november 2015 har vi haft 14 team på plats i Grekland och volontärer på plats berättar om hur barnen pratar om clownerna hela tiden och ständigt undrar när de ska komma tillbaka. 

I veckan möttes representanter från 13 Clowns without Borders-länder när vår internationella organisation hade årsmöte. I en by i den irländska bergen samlades vi i en uråldrig stenbyggnad som fungerar som ett fredscenter. Här diskuterade vi vårt arbete under året som gått, vad vi åstadkommit, vilka effekter vi kunnat se av vårt arbete och vilka utmaningar vi ser framåt. Mitt i ett samtal nås vi av informationen att man har använt tårgas för att få alla människor, som under månader väntat vid den Makedonska gränser, att föras till instängda läger i närmsta staden Thessaloniki. Samtalet bröts, vi lyssnade på rapportering från platsen och flera av oss kunde inte hålla tårarna borta. En hopplöshet la sig över oss i rummet. En tystnad. Sedan tog en till orda och sedan en till. Snart var vi tillbaka, vi vet att vi har ett viktigt uppdrag. Att vi måste fortsätta möta människor och skapa stunder av skratt och hopp tillsammans. Vi vet att det gör skillnad. Att tystna och låta hopplösheten ta över skapar inte hopp. Vi kan inte sitta tysta och se på detta. Vi måste göra mer.

Under 2015 mötte vi tillsammans med våra systerorganisationer fler än 406 000 barn i 43 länder! Tillsammans gör vi allt vi kan för att välkomna alla de på flykt som kommer till Europa. På tågstationer, i hamnar, på tillfälliga boenden och i läger möts vi och skrattar tillsammans. Vi kämpar tillsammans för att skapa en hoppfull motpol till de beslut och aktioner som genomförs i EU av våra politiker. Vi kämpar för de mänskliga rättigheterna som för så många kränks varje dag. Vi kämpar för att varenda unge ska kunna ha minnen av skratt att bära med sig, och en clown att drömma om under långa nätter.

Vi kommer att göra allt vi kan för att fortsätta vara en positiv kraft för barn på flykt. Vårt uppdrag är att skapa en lättnad som gör det lättare att andas, att tro på att det kommer att bli bra och att orka lite till. Skärpning EU! Låt inte det vara ok att skicka tårgas på barn som bara vill få överleva!

Några av dem sover till och med sin rödmålade näsa. De springer mot oss med öppna armar när vi kommer på mornarna, alltid redo för att haka på dagens upptåg. På kvällarna planerar vi nästa dags aktivitet. Vi blandar föreställningar, dans och sånglekar med workshops i jonglering och akrobatik. Några av föräldrarna är med, antingen leker de med oss eller så slår de sig ner bredvid och får en behövlig paus medan de följer barnens lek.

Den känsla av värk i hjärtat som jag kände när vi behövde ta avsked av barnen vår sista dag på Lesbos, sådan värk har jag aldrig upplevt förut. Större delen av dagarna fylldes av kärlek och energi som barnen öste över oss. Men när det var dags att säga hej då, då kände jag bara en stark fysisk känsla av värk och tårarna rann. Det gjorde ont och var så svårt att lämna barnen efter dom magiska stunderna vi delat tillsammans. Den här dagen hade vi jonglerat, byggt pyramider och dansat runt, runt i lägret tillsammans medan vi sjungit ramsor. När vi vinkar hej då och rullar iväg med bilen vet vi inte vad som väntar våra nya vänner. Det är det ingen som vet. Människor vi träffat i frihet ena dagen har varit fängslade nästa. Den ovisshet som människorna vi träffat befinner sig i vägrar jag att acceptera.



Vi åker vidare till Athen där vi ska spela föreställningar dom sista dagarna på vår turné. Vår första dag är i hamnen där det just då bor ca 5000 människor, av dom är ungefär 2000 barn. Dom har slagit läger på kajen med havet på ena sidan och den stora bilvägen på den andra, i väntan på att gränserna ska öppnas.



Efter en av våra föreställningar kommer en pappa fram till oss och tackar för vårt besök. Han var så tacksam och vill önska oss en god natts sömn. Jag tittar honom djupt in i ögonen och värken i hjärtat kommer tillbaka igen. Jag tänker på det varma välkomnandet från alla föräldrar som alltid hjälper till för att ordna en fin stund för sina barn. Jag tänker på alla barn som kiknar av skratt när Martina dammar av dom med sin dammvippa och alla barn som vill att Sara ska öppna sin väska igen där alla mimsaker bor, för att få testa att mima och göra precis som Sara gjort i föreställningen. Jag tänker på alla barn som aldrig vill sluta leka, som vill göra klappramsor, beatboxa och bara få leva för en stund. Det är dom här barnen vi, av hela våra hjärtan, önskar en god natts sömn och en säker framtid.