Sedan sommaren 2014 har Clowner utan Gränser arbetat tillsammans med organisationen Terre des Hommes i Juba, Sydsudan. Sedan starten har vi varit på plats fem gånger och för varje gång utvecklas projektet eftersom de vi arbetar med blir mer och mer varma i kläderna och kan ta större och större ansvar för arbetet med att se till att skrattet alltid är närvarande.

Utanför trängs mängder av barn för att se vad som pågår, de tittar på instruktionerna och testar sedan själva utanför på den röda jorden som verkar tränga in överallt. Så snart vi kommer med bilen dyker barnen upp, som från ingenstans kommer de och hälsar. De vill veta vad som ska hända. Det är ju de där roliga typerna som kommer igen, det ska inte missas! De får veta att det ska bli en föreställning på en skola lite längre bort i lägret. Innan vi kommer fram är de på plats och trängs om att få bära fram mattorna och hjälpa till att organisera de mindre barnen. Föreställningen börjar och barnen är med från start. Det är extra kul när Aedin får en boll kastad på rumpan. Men även när hattarna göms för axel. Eller när Olivia står på Joels axlar och de låtsas ramla mot publiken.

Jag står vid sidan och tittar och skrattar tillsammans med barnen. De tittar upp på mig då och då som för att få bekräftat att - visst är det roligt?! Vi ler stort mot varandra och tittar sedan ännu mer intensivt tillsammans.

Mot slutet av föreställningen står två poliser och tittar fascinerat på det avslutande numret som är parakrobatik. De ser både glada och fokuserade ut. Efter en stund klappar de mig på axeln och frågar om clownerna kan komma och lära ut detta till dem. Jag svarar att de ju är här för barnens skull, då skrattar de och säger sedan med allvar – fast vi vill verkligen lära oss!

Vi avslutar vår resa med att utvärdera arbetet tillsammans med de animators (vuxna som bor i lägret och som ansvarar för barnaktiviter) vi arbetat med. Det berättar att aktiviteterna som clownerna gör lever kvar länge, länge hos barnen. Tillsammans har de byggt material, till exempel rockringar, som används flitigt. De berättar om barn som burit på svåra trauman och som innan haft svårt att interagera med andra barn och hur de bit för bit har börjat delta i programmen och som nu har längre stunder av skratt och lek. De berättar att de själva har stärkts och genom att skratta tillsammans kunnat hantera sin egen frustration över sin situation. De berättar hur de har sett relation mellan vuxna (ibland föräldrar, ibland inte) och barn har stärkts och både tillit och ömhet utvecklats genom fysiska aktiviteter tillsammans. Genom cirkusen ser de att stress reduceras hos barnen och det viktigaste av allt: de ser att barnen får vara barn.

När vi åker ber de oss att se till att de älskade clownerna kommer tillbaka många gånger under den tid som de tvingas leva i flyktinglägret.





Vill du hjälpa clownerna att resa tillbaka till Sydsudan och fortsätta vårt arbete i Jubas flyktingläger? Sätt in valfri gåva på plusgiro 90 00 20-9 eller Swisha till samma nummer. Alla gåvor räknas och gör skillnad.

Men jag kommer heller aldrig glömma vad en av våra artister som just kom hem från Grekland berättade för mig: "I varje läger möter vi barn som stolt visar oss vad de lärde sig av clownerna som varit där tidigare". Sedan november 2015 har vi haft 14 team på plats i Grekland och volontärer på plats berättar om hur barnen pratar om clownerna hela tiden och ständigt undrar när de ska komma tillbaka. 

I veckan möttes representanter från 13 Clowns without Borders-länder när vår internationella organisation hade årsmöte. I en by i den irländska bergen samlades vi i en uråldrig stenbyggnad som fungerar som ett fredscenter. Här diskuterade vi vårt arbete under året som gått, vad vi åstadkommit, vilka effekter vi kunnat se av vårt arbete och vilka utmaningar vi ser framåt. Mitt i ett samtal nås vi av informationen att man har använt tårgas för att få alla människor, som under månader väntat vid den Makedonska gränser, att föras till instängda läger i närmsta staden Thessaloniki. Samtalet bröts, vi lyssnade på rapportering från platsen och flera av oss kunde inte hålla tårarna borta. En hopplöshet la sig över oss i rummet. En tystnad. Sedan tog en till orda och sedan en till. Snart var vi tillbaka, vi vet att vi har ett viktigt uppdrag. Att vi måste fortsätta möta människor och skapa stunder av skratt och hopp tillsammans. Vi vet att det gör skillnad. Att tystna och låta hopplösheten ta över skapar inte hopp. Vi kan inte sitta tysta och se på detta. Vi måste göra mer.

Under 2015 mötte vi tillsammans med våra systerorganisationer fler än 406 000 barn i 43 länder! Tillsammans gör vi allt vi kan för att välkomna alla de på flykt som kommer till Europa. På tågstationer, i hamnar, på tillfälliga boenden och i läger möts vi och skrattar tillsammans. Vi kämpar tillsammans för att skapa en hoppfull motpol till de beslut och aktioner som genomförs i EU av våra politiker. Vi kämpar för de mänskliga rättigheterna som för så många kränks varje dag. Vi kämpar för att varenda unge ska kunna ha minnen av skratt att bära med sig, och en clown att drömma om under långa nätter.

Vi kommer att göra allt vi kan för att fortsätta vara en positiv kraft för barn på flykt. Vårt uppdrag är att skapa en lättnad som gör det lättare att andas, att tro på att det kommer att bli bra och att orka lite till. Skärpning EU! Låt inte det vara ok att skicka tårgas på barn som bara vill få överleva!