Igår klubbade Sveriges riksdag igenom en lag som riskerar att fler familjer känner sig tvingade att ge sig ut på farliga resor över havet eftersom rätten att återförenas på laglig väg har tagits från dem. Igår antog Sveriges riksdag en lag som i värsta fall leder till att ännu fler barn kommer drunkna i Medelhavet. 

Vi vet att barn som är drabbade av krig och som skiljs från sin familj tillhör en av världens mest utsatta grupper. De blir lätt offer för våld, övergrepp och exploatering. Under vårt 20 år långa arbete i krig- och konfliktdrabbade områden runtom i världen har det blivit alltför tydligt. Det är vår skyldighet att göra allt som står i vår makt för att skydda barn från detta, att verka för att alla barn ska få återförenas med sina familjer och få växa upp i trygghet. Igår vände Sveriges riksdag dessa barn ryggen.

FN:s Barnkonvention fastslår att alla barn har rätt att återförenas med sin familj om de splittras. Sveriges regeringen har länge pratat om att göra Barnkonventionen till lag. Men igår hann en annan lag före.

Clowner utan Gränser är en politiskt obunden organisation. Men en framröstad lag som dagens får inte passera obehindrat. För oss handlar det inte om politik. Det handlar om grundläggande värderingar, om de mänskliga rättigheterna, om att alla människor ska ha rätt till trygghet och utveckling oavsett var en är född. Dessa värden kommer vi alltid stå upp för. Och vi är inte ensamma. En majoritet av alla de instanser och organisationer som lämnat remissvar på lagen har starkt kritiserat den för att den minskar möjligheter till integration, ökar psykisk ohälsa och försvårar asylprocessen. För att den urholkar grundläggande mänskliga rättigheter. Trots detta valde Sveriges riksdag att klubba igenom lagen.

Jag tänker på alla de människor som vi träffat i Grekland de senaste månaderna, så många föräldrar som vittnat om att de rest i förväg för att ensamma göra den farliga resan för att senare få förenas med sina familjer. Jag tänker på de två systrarna som jag dansade med i ett av Greklands många läger för några veckor sedan. De som hoppsade längs leriga fält, trotsade regnet i sin lättnad över att ha tagit sig till Europa. Ivriga att få återförenas med sin familj i Sverige. Igår togs det hoppet ifrån dem. Tillsammans med tusentals andra barn och vuxna som inte kommer att få se varandra på åratal. Krigen är inte slut. Skyddsbehovet är inte slut. Men slut är de lagliga vägarna att söka skydd. Kvar finns smugglare och en lång väg att färdas. Det kan aldrig vara rätt att splittra familjer, det kan aldrig vara rätt att frånta människors skydd, det kan aldrig vara rätt att vända barnen ryggen. 

Barn på flykt är vår tids superhjältar. Sverige borde välkomna er alla, tillsammans med era familjer och vänner. Med öppna armar och varma leenden. När Sveriges riksdag inte tar detta ansvar, då tänker Clowner utan Gränser göra det istället. Vi tänker fortsätta tro på och arbeta för en värld där alla, stora som små, är lika mycket värda och kan känna hopp även i den mest hopplösa av situationer. Vi är säkra på att denna tro finns inuti alla människor. Även en dag som denna.  Vi kommer göra allt som står i vår makt för att fortsätta sprida mer skratt, hopp och drömmar till barn och vuxna på flykt. I Sverige, i Europa och i världen. Vi kommer alltid stå på barnens sida – vi kommer alltid hälsa alla Välkomna till Sverige!

Om bara några dagar, den 21 juni, ska den nya asyllagen röstas igenom i Riksdagen. Det är med stor sorg och vånda som jag läser förslaget och inser dess konsekvenser, för barn, tonåringar, mammor, pappor, mostrar och kusiner. Den innebär att familjer som splittrats på sin flykt mot trygghet kommer att fortsätta vara splittrade. Den innebär att barn kommer att fortsätta vara skilda från sina föräldrar och syskon. Den innebär att de som kommit hit i sin längtan efter trygghet kommer att fortsätta leva i ovisshet och rädsla att visas ut.

Jag kan inte förstå att vi i Sverige är beredda att med ena handen göra Barnkonventionen till lag och med den andra handen genomföra asylregler som direkt inskränker barns rättigheter. Några av de paragrafer i barnkonventionen som kränks genom detta är: 

§3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Jag tänker att det kan aldrig vara bäst för ett barn att leva utan sina föräldrar eller i en oöverskådlig ovisshet om framtiden. Under 2015 kom fler än 35 000 barn utan vare sig mamma, pappa eller annan närstående släkting till Sverige. De har blivit separerade från varandra på grund av kriget, de behöver få återförenas med sina nära och kära!

§38: Barn ska skyddas mot krig och inget barn får användas som soldat och §6: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Det får en inte om en tvingas leva i en rädsla och med ett reellt hot om att bli tillbakaskickad till det krig som en har flytt ifrån. Barn som har kommit till Sverige har flytt från krig, om vi tycker att Barnkonventionen ska vara en lag i Sverige kan vi inte lagstifta om sådant som gör att de tvingas fortsätta leva i rädsla för sitt liv och sin överlevnad genom ett hot om att skickas tillbaka.

§2 : Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Jag tänker att det innebär att alla barn har rätt att få skydd, kärlek och att bli kramade av sina nära.  

Jag undrar vad som kommer att hända när den nya lagen har trätt i kraft. Kanske inte de närmaste månaderna, kanske inte ens de närmaste åren. Hur ska vi kunna försvara att vi valde den svåraste vägen? Den svåra vägen därför att den på sikt kan komma att ge enorma, tragiska och förödande konsekvenser. Att ge korta uppehållstillstånd för människor som flyr från krig skapar inte trygghet. Att genom lagar besluta att man inte får återförenas med sin familj skapar ilska och frustration. Att inte kunna bli en del av ett samhälle eftersom man lever i rädsla att om några månader skickas tillbaka dit man kom ifrån skapar inte långsiktigt hållbara samhällen. Det skapar inte en ”vi”-känsla och ett gemensamt ansvarstagande. Det ger inte möjlighet att våga tro på att det kan bli bättre, att det kommer att ordna sig och att det finns en framtid. Det ger en ingenting att förlora.

Sedan förra sommaren arbetar vi intensivt i bland annat Grekland. Vi har hittills genomfört 17 expeditioner till öarna och fastlandet. Igår fick jag höra en berättelse som jag kommer att bära med mig länge och som berörde mig djupt. En av våra clowner, Popo är en av de som har jobbat i Grekland under året. I helgen var han i Tyskland och spelade föreställning. Efteråt kom en pojke från Syrien fram till honom och frågade om han också varit i Grekland och spelat i lägren där. Ja sa han och undrade hur denna lilla kille kunde veta det. Då visade han en bild som han fått av sin bror som nu är fast i Grekland, bilden var en selfie med brodern och Popo. Han hade inte själv varit med, han mindes bara hur glad hans bror hade varit då. Nu kunde de ta en ny selfie och skicka till brodern. Och avståndet och närheten dessa bröder emellan hade inte kunnat vara mer påtaglig. Jag önskar av hela mitt hjärta att de snart får kramas på riktigt, att de inte ska behöva vara åtskilda mer.

Jag vill inte ens försöka föreställa mig att inte få krama mina barn varje dag.