Ditt leende ger mig hopp

Vi har satt upp fem föreställningar i Bekaa, Tripoli och vid Libanonberget men min favoritdel är inte själva föreställningarna. Det är att prata med barnen före och efter varje show. Att se och höra barnen skratta har fyllt med hjärta med glädje men har även fyllt mina sömnlösa nätter med mardrömsliknande tankar. Jag ser skräckslagna barn fly från sina hem, jag ser barn som söker hos skydd hos vuxna som inte kan vara starka längre. Så trots att pratstunderna före och efter föreställningarna var mina favorit ögonblick under dagen så undvek jag alltid att se barnen direkt i ögonen, jag kunde bara inte.



Men så träffade jag lilla Mustafa. Med ögon som det inte gick att undvika. Jag kommer aldrig att glömma när han med sina trötta ögon tittade på mig och frågade om vi kunde byta plats, så han kunde se clownerna lite bättre. När jag väl kan sova drömmer jag om honom på nätterna. Jag drömmer om hur han söker efter trygghet i sin mors som är blek och stum. Jag drömmer att han stirrar ut i luften och jag försöker få honom att säga något men sakta försvinner han bara längre och längre bort tills han finns i en annan värld. Jag drömmer att han talar till mig som i ett mantra, hans säger: "Du förstår inte Mays. Jag vill gå och jag vill hem, hem, hem!". 



Jag ser dig Mustafa. Jag ser hur du flydde från Syrien och hamnade här i flyktinglägret i Bekaa. Jag är så ledsen för allt du tvingats uppleva innan du ens fyllt sex år. Jag är så ledsen för att vår värld är så orättvis. 



Mustafa, jag vill tacka dig för att du är så stark och har energi nog till att le och skratta trots allt. Ljudet av ditt skratt tröstar mig när mina mardrömmar väcker mig om nätterna och bilden av ditt leende ger mig hopp. 



Sist men inte minst vill jag även tacka mitt kära team. Alla ni artister som under denna tid i Libanon satt ett leende på Mustafas läppar och fått 700 barn att tjuta av skratt.