Att bekämpa terrorn med krig är fel väg att gå

Om fler rekryterats till terrorgrupper och fler drabbats av terrorbrott runt om i världen under dessa 15 år kanske en annan metod skulle vara värd att testa? Jag skulle gärna vilja ta del av de stora analyser som fortsätter hävda att krig, dödande och jakt är rätt väg för att så stopp på terrorn och handskas med terrorister. För jag förstår verkligen inte. Jag har fått lära mig att våld föder våld. Sedan förstår jag så klart att vi behöver komma åt ledare och krigare, men jag tror att vi måste börja med att skapa alternativ åt de människor som lever i de områden där dessa krigare rekryteras. Jag tänker att krig är fel väg att gå.

Vi måste väl se till att barn får vara barn, att de får växa upp i trygghet med ett skolsystem och tron på att de är värda och har möjlighet att bygga en bra framtid? Alla studier säger samma sak, den som inget har att förlora har inget att förlora. Den som förlorat allt ansluter sig till de som erbjuder dig något. Vi måste erbjuda människor i utsatthet något. Och se till att barn växer upp med känslan av att ha något, ett värde, möjligheter, vänner i världen. 

I dagarna släppte Unicef en rapport som berättar att över 50 miljoner barn är på flykt i världen. För de flesta av dessa barn innebär flyktingskapet att de står utanför alla system som kan hjälpa till att bygga en vettig och värdig barndom. De har inte tillgång till en utbildning som för att kunna skapa en framtid åt sig själva, de lever utan skydd, i skuggan av eller mitt i våld. Dessa barn förlorar varje dag och just nu sin barndom. De förlorar den om och om igen. 

Jag skulle så gärna vilja att vi, efter 15 års krig mot en motståndare som uppenbarligen växer sig starkare för var dag, stannar upp och funderar en stund på detta. Hur kan vi skapa ett alternativ som är värt något mer? Som blir en dröm om den framtid som alla vuxna och barn har rätt till. 



Igår kom USA och Ryssland överens om ett bräckligt avtal för fred i Syrien. Som jag välkomnar det. Så som jag önskar att kriget i Syrien får ett slut. 



Tills vi når fred, för vi måste våga tro på att freden ska bli verklighet, kommer jag alltid att välja barnens sida. Varje dag väljer jag att göra allt jag kan för att barn ska få vara barn och för att ge dem en annan väg att gå istället för i terrorns banor. Jag väljer att göra vad jag kan för att så många barn som möjligt ska känna att det finns de som ser dem, som bryr sig om dem och som vill att de ska få fyllas med skratt och hopp. Jag har sagt det förut, men känner idag att jag vill säga det igen. Det finns många som kämpar varje dag för att ge barn i krig tron på en framtid. Hur gärna jag än vill kan jag inte stoppa krigen i Syrien, i Sydsudan, i Kongo och i Burma. Men genom Clowner utan Gränser och alla våra modiga artister kan vi göra det vi är bäst på – sprida skratt och hoppfulla minnen till de barn som är vår framtid. Och i flera av våra cirkusprojekt runt om i världen ser vi att det är möjligt, att det faktiskt händer. Vi får barn att jonglera istället för att slås, hjula istället för att kasta sten. 

Idag tänker jag på vad en av våra samarbetspartner sagt till mig: "Vi sprider skratt över hela världen, för när du skrattar kan du inte kriga."