Senare på eftermiddagen åkte vi förbi en vägskylt med texten Irak åt ett håll och Syrien åt ett annat, Alla hoppar ur bilen, Tomas upp med filmkameran och vi försöker få till en grym Clear chanel reklamfilm med akrobatik och jonglering framför skylten. 2 min senare är vi omringade av polis och militär, inte populärt, vi verkar ha stannat vid ett militärt övningsområde. Jalla jalla, ingen film =(  men äventyr.

Sen dagens höjdpunkt! Finaste spelningen hittills. Vi kom till ett center dit nyanlända Syrier anmäler sig, stämningen var minst sagt tryckt. Lite vuxna kvinnor och män bänkade framför nyhetssändningar och barn som verkade oroliga och väldigt blyga. Inne på ett kontor där det sedvanliga sockerteet ska inmundigas möter vi en hjälte. Med de allra vackraste ögon inbäddade i hundra skrattrynkor mötte oss medmänsklighet personifierad.

Den här mannen visade sig vara volontär i organisationen och arbetade som tolk. På bra engelska förklarade han läget, han hade jobbat med detta sedan krigets start och försökte hjälpa de värst utsatta flyktingarna ut från Zaatari, Bland annat hade han lyckats få ut en 4 mån bebis med granatsplitter i bröstet. Medan vi hade mötet kom det in två fruar som mist sin gemensamma man, av de äldre sönerna var 2 döda och 3 kvar och krigade. Nu var resterna av familjens barn och kvinnor i Jordanien och hoppades få bli flyttade till en lägenhet.

När Baha berättade vad vi arbetar med svarade mamman "tror ni verkligen barnen orkar skratta". Mötet fortsatte och den blyga ca 5 åriga dottern var nyfiken på Karin som satt i clownkostym. Försiktigt började en lek där Karin trollade fram konfetti ur flickan. Leken utvecklades och flickan trollade fram mynt från Karins mössa. En egen värld hade skapats på mannens kontor och flickan skrattade och trollade och skrattade!

Mamman såg lättat på. Sen spelade vi för ca 400 barn från Syrien på en skolgård och skratten ekade över området. Den fina mannen visade sig vara en riktig eldsjäl. Varm och närvarande med ett brinnande hjärta. Han påminde mycket om Roberto Beninis karaktär i La vita e Bella.

Nu är vi trötta men mycket glada och stolta.

Vi spelar 2 föreställningar om dagen. Hittills för Syriska, Irakiska, Jordanska och Palestinska barn. UNICEF har arrangerat ett mycket fint spelschema över hela Jordanien och på varje spelställe möter vi engagerade vuxna och mellan 100-300 barn. Vi har eventuellt  en annan spelning på gång genom Jordan Red Crescent på en stor utomhusscen i Amman för alla deras "beneficients". 

Flera unicef arbetare är "cyniska" till medias fokus på Zaatari lägret. Många flyktingar lever i host communitys utan tillgång till stöd. Många syrier lever under existensminimum hos släktingar runt om i Jordanien.

Vi är starkt berörda av glimtar ur fruktansvärda levnadshistorier tolvåriga barn inte borde bära på. 

Intervjuade en 12 årig syrisk flicka som bor här i Jordanien sedan 6 månader tillbaka. Hon bor i en källare med 16 andra. När vi frågar om hon hört av vänner och familj som är kvar i Syrien blir hennes ögon tårfyllda.

Alla barn vill bli fotograferade med oss efter föreställningen. Stolta föräldrar vill att vi ska hålla deras barn och posera för kameran. 

Barnen vill berätta att de kommer från Syrien och gör "victory-tecken" på fotografierna.

Flyktingsituationen gör sig påmind under vår uppsluppna middag när en syrisk flykting knackar på dörren och ber om pengar. 

Korruption sägs äta upp mycket av stödet till utsatta flyktingar. Jordaniens regim tjänar pengar på kriget medan det Jordanska folket drabbas av prisökningar på mat och lägenheter när alla skyller på invasionen av syrier. Detta är kommentarer från gatan. 

Det ryktas om Saudiska män som "hämtar upp" unga syriska kvinnor utanför flyktinglägren att ta till fruar för minimala summor pengar till desperata fäder som hoppas att de ska få en chans till ett bättre liv utomlands.

En man vi träffar efter in föreställning visar och berättar om sina skador från kriget.

Vi spelar fotboll med en oliv tillsammans med barnen efter föreställningen. 

Vi leker en lek där jag låtsaskastar upp barnen runt mig högt upp i luften och sen tappa bort dem. Det är lika roligt varje gång jag blir förvånad över att de står bakom mig. 

Zaatari räknar med 90 000 flyktingar i slutet av månaden. 

Säkerhetsläget för unga kvinnor i Zaatarilägret sägs vara mycket svårt. Vi har fått höra historier om hur kvinnor inte vågar gå ensamma till toaletten efter mörkrets inbrott av rädsla för att bi våldtagna. 

Barnen är som i alla konflikter hårt drabbade.