Love är född och uppväxt i Goma, en stad med över en miljon invånare, som varit präglad av landets blodiga konflikter i nära trettio års tid. Han växte upp i en tillvaro av oroligheter och våld, där många av hans vänner och släktingar rekryterades till soldater av rebellgrupperna i området. För Love blev cirkusen tidigt en livlina, redan som barn blev det ett sätt att undvika striderna och skapa en alternativ verklighet; en verklighet där lek, skratt och gemenskap väckte hopp om en ljusare framtid. 

Jag var bara ett ögonblick från att själv bli rebell. Men istället valde jag cirkusen. Det är jag så otroligt tacksam för, det har skiftat hela mitt perspektiv.

Bild

Bild

Redan 2010 började Love organisera cirkusaktiviteter för barn och unga i området. Barn som liksom han själv saknade stabilitet och framtidstro. Genom föreställningar och workshops i flyktinglägren såg han på nära håll hur cirkusen väckte glädje och skänkte emotionell lindring bland barnen. Att se lekens omedelbara effekter gav Love motivation att ägna sitt liv åt att sprida cirkusen vidare.

Ett av Loves starkaste minnen är när han tvingades fly undan striderna mellan rebellgrupper och regeringsstyrkor genom Virungas nationalpark. Med sig hade han en grupp barn från flyktinglägret. 

Vi gick över 8 mil till fots genom skogen. Alla barn orkade inte gå själva, så jag bar de jag kunde. Vi såg saker inget barn ska behöva se. Ett av barnen vid min sida var en liten flicka – jag höll hennes hand hela vägen, ett minne jag bär med mig för alltid.

Bild

Bild

Under de senaste åren har Love och hans artistkollegor arbetat med barn och unga i flyktinglägren i utkanterna av Goma. Här använder de cirkus som ett sätt att sprida hopp. Han beskriver hur barn som förlorat sina hem och sina anhöriga plötsligt upplever ett ögonblick av lättnad och finner en ny gemenskap genom aktiviteterna. De får någonting att göra, och något att tillhöra.

Det finns barn som inte har skrattat sedan kriget startade. Men när vi uppträder ser jag hur barnen som varit tysta och rädda plötsligt börjar skratta. Jag tror ärligt talat att cirkus har förmågan att rädda liv. Det sätter förstås press på oss artister - aktiviteterna måste vara så pass magiska att barnen väljer cirkusen i stället för gatorna, där de riskerar att rekryteras som barnsoldater.

Det är inte alltid lätt att bedriva en cirkusskola, Love och hans kollegor har stött på många utmaningar  – från säkerhetsrisker till oförståelse och byråkratiska hinder. Trots det kämpar de vidare för att etablera cirkusen som en erkänd och respekterad konstform i DR Kongo. Ett av de främsta målen är att göra sin organisation juridiskt erkänd, något som skulle ge dem större möjligheter och chansen att nå ut till ännu fler barn. 

Men det är inte bara synen på cirkus i regionen som Love försöker förändra. Framför allt reagerar han på tystnaden han möter från omvärlden.

I andra delar av världen får konflikter stor uppmärksamhet i media, vilket väcker engagemang och får människor att agera tillsammans. Men när det gäller Kongo är det som om ingen hör oss, vi känner oss osynliga. Det är livsavgörande att världen får höra våra historier.

Bild

Love understryker hur otroligt akut situationen i landet är. Bara den senaste månaden har striderna tvingat nära 500 000 människor på flykt, vilket har förvärrat den redan mycket allvarliga humanitär krisen. Men han lyfter också att det fortfarande finns hopp. Genom att höra, se och prata om Kongo och den akuta situationen kan omvärldens engagemang öka. Endast med gemensamma krafter kan hållbara förutsättningar för fred skapas i regionen. 

Om vi lyckas bryta tystnaden kring Kongo och mobilisera en motståndskraft, då kan vi förändra framtiden – inte bara för Kongo utan för hela regionen. Skratt väcker skratt, fred väcker fred.

Amani Kambale Love, artist och grundare av cirkusskolan Virunga Acrobats

With constant shelling, kids can’t attend school, so they study online, which makes learning and socializing much harder. Yet, people here keep believing in good. We help each other, support displaced families, organize community events, psychological support groups, and art workshops. Living in Zaporizhzhia is a choice we’ve made for our city and our country.

Bild

In these three years, I’ve felt everything—from fear and helplessness to confidence and unbreakable faith in my people. The first six months felt like a nightmare. I couldn’t sleep for days, worried about my family. Then, I threw myself into volunteering, working non-stop. We gathered supplies for civilians and the military—food, clothes, hygiene products. Later, we founded a large center called "Palyanytsia," uniting over 600 people. With little experience but hearts full of determination, we worked tirelessly—making bulletproof vests, evacuating people, delivering aid and ambulances.

Bild

After 1.5 years of relentless effort, I found myself emotionally drained—every ounce of energy consumed by the war effort. It felt like I had nothing left to give. But life demanded more, and with no money left for my family, I had to find a way forward. That’s when I returned to a role that had once brought me light in the darkest times: being a hospital clown. In the midst of devastation, laughter became not just an escape, but a vital source of healing and strength—both for the children and for me in my personal life.

I remember when aerial bombs hit our area at night. The nearest shelter was too far away, so my family and I huddled together on the floor of the corridor. In that moment of helplessness, we reached for something simple yet powerful—we played cards. In those moments, play wasn’t just a distraction—it was our refuge, a fragile thread of normalcy that kept us going. Playing saved us.

Bild

I met my first clown in 2015 and instantly fell in love with the idea. Clowning became my safe space—a playful way to connect with my emotions and those around me. A clown lives fully in the moment, without past or future, creating joy from within. Science shows that laughter and play help people manage tough emotions and restore emotional balance. Laughter relieves tension, allowing the body—and spirit—to relax. For children, it’s a way to simply be kids again, to play, laugh, and learn. It changes the entire atmosphere, like fresh air after a storm.

Bild

War is draining. It forces you to toughen up and protect those you love. But clowning and connecting with children gives me the strength to keep going, to create moments of joy and safety for them—moments of childhood, even now.

I remember visiting a boy named Dmytro, around 12, in the endocrinology department of Zaporizhzhia Regional Children's Hospital. He was in severe pain, with catheters in his arms. When we asked if he wanted to play, he said yes. For 30 minutes, he forgot his pain—we played games, sang, and drew together. At the end, he hugged us all tightly. His courage and ability to just be a kid, even for a little while, left us in awe.

Bild

I no longer feel the fear I had at the beginning of the war. Now, I know what I can do to help. Action always beats fear. Being with like-minded people gives me strength. When we see children smiling, playing, and connecting—it inspires us to keep going. The future is built by our actions today. So let’s dream and act—this is our motto.

If you’re reading this, please remember: the war in Ukraine continues, even if it’s no longer on the news every day. Our children live under constant threat. Your support is vital so we can continue providing psychosocial help. Every child here faces daily stress from mass attacks, sirens, explosions, and drone strikes. The economy focuses on military needs, and programs for children’s mental health are slow and underfunded.

Bild

We are so grateful to work with Clowns Without Borders. Thanks to this partnership, children receive care, understanding, laughter, and a chance to dive into dreams and imagination. This work gives us strength too. The memory of meeting a clown can last a lifetime—and it helps children better survive the horrors of war.

Ditt stöd är inte bara en donation – det är ett ögonblick av glädje, barndom och en påminnelse om att barnen i Ukraina inte är bortglömda. Ge din gåva här.

Bild