Projektet drivs tillsammans med Gisenyi Acrobats, en akrobatikgrupp vars medlemmar förlorade sina föräldrar under folkmordet i Rwanda 1994. Efter det tvingades de leva på gatan, där började de lära sig akrobatik via Youtube. Gruppen är helt fantastisk! Grundarna är idag 27-28 år och deras idé är att uppträda i flyktingläger samt lära barn som idag lever på gatan akrobatik och visa att det finns hopp och möjligheter och samtidigt motverka destruktiva vanor och att barnen hamnar i kriminalitet. 

Framme i Rwanda är det en otrolig glädje och energi som möter mig och Jennifer när vi träffar 13 lite nervösa akrobater klockan 08.30 på Kivusjöns strand.

Tillsammans ska vi utvärdera och samanställa hur det pågående projektet i Goma går. Vi har mycket att prata om, diskussionerna tar vi med oss när vi avslutar förmiddagen med gemensam lunch på akrobaternas stamrestaurang. Där serveras vi traditionell afrikansk mat med mycket potatis, bönor samt nationalrätten chapati och, inte att förglömma, kryddan akabanga, som får tabasco att framstå som ketchup.

Dagen fortsätter med en workshop där vi i grupper diskuterar de utmaningar Gisenyi Acrobats har idag samt deras planer för framtiden. Praktiska saker kommer fram, som att gruppen saknar allt från cirkusmaterial och datorer, men också att alla inte har pass vilket medför att det är stora risker att korsa gränsen till DR Kongo när de ska genomföra cirkusträningarna i Goma. Akrobatträning med volter, pyramider och massor av andra trix, som jag inte kan namnen och än mindre fattar hur det är möjligt att genomföra, avslutar dagen medan solen går ned över Kivusjön. En mycket speciell dag.

Den här resan innebar intensiva dagar med många intryck och minnen som väcktes till liv för mig. Som barn bodde jag i Liberia i slutet på 70-talet och början av 80-talet. Det var ett spännande äventyr som tyvärr slutade med att Liberias president och hans släktingar mördades av rebeller i det som blev ett långt inbördeskrig med bland annat intensiv rekrytering av barnsoldater. 

Jag tillhör de i världen som vunnit den största vinsten i livets lotteri, jag är född i ett land där vi har möjlighet göra val och få stöd och hjälp. Det medförde att jag och mina föräldrar kunde lämna Liberia. Men, innan dess jag hann se många grymheter, upplevde utegångsförbud, hörde skottlossningar och såg hängda människor innan jag landade på Arlanda tidigt en julidag med svensk sommar, fred och trygghet. Allt detta kom tillbaka till mig när vi klev av planet i Kigali. Dofterna, värmen och hibiskusbuskarnas röda blommor som vi kokade saft på hemma i vårt kök i Liberia.

Jag är glad och tacksam för förmånen att få se vilket fantastiskt jobb Clowner utan Gränser gör i DR Kongo och Rwanda samt för att jag fick återuppleva minnen och intryck som legat slumrande i minnet i 35 år.  

I alla länder och på alla platser vi arbetar samarbetar vi med lokala organisationer. Detta behövs för att få tillstånd att arbeta i flyktingläger, barnfängelser och på barnhem. Ibland är vår partner en stor internationell organisation som UNHCR, UNICEF, Rädda Barnen eller Plan. Då kommer vi in i deras program och blir en del av deras arbete för att skydda barn. Men ofta arbetar vi även med lokala artister, artister som verkar i sin hemmamiljö och som är förebilder för de barn som de möter.

Bakom alla skratt ligger en massa administration och kvalitetssäkring. Dels behöver vi rapportera till våra givare vad Clowner utan Gränser gör och vilka effekter vårt arbete har för de barn som vi möter. Då behöver vi åka ut och göra uppföljning i fält. Nu var det dags att rapportera och kvalitetssäkra vårt projekt med barn som lever på gatan i Demokratiska Republiken Kongo. I detta projekt samarbetar vi med akrobatgruppen Gisenyi Acrobats. Varje vecka reser de över gränsen från Rwanda till DR Kongo för att samla ihop alla barnen till träning. De barn som inte kommit till träningen letas upp – vi vill inte låta barnen vandra omkring på gatorna i Goma och riskera att hamna i bråk, droger eller ännu värre rekryteras till rebellgrupperna som barnsoldater. Därför är det viktigt att de kommer till centret varje dag. Några av de ungdomarna som tränat länge är där alla dagar i veckan och leker med barnen.

Alla som är med i gruppen Gisenyi Acrobats var barn då det fruktansvärda folkmordet ägde rum i Rwanda 1994. De hamnade i flyktingläger och många av dem förlorade allt och alla. De levde länge ett svårt liv och många av dem berättar ofta för oss att akrobatiken räddade dem, att de fortfarande lever beror på akrobatiken och dem gemenskap de har i gruppen. Deras egna erfarenheter har gjort att de ser att det viktigaste de kan göra för framtiden är att se till att inga barn tvingas leva under lika svåra förhållanden som de själva har gjort. Att de kan bidra till att barnen de möter vågar tro på sig själva och att de kan skapa en bättre framtid för sig själva.

Det är fantastiskt roligt att sitta och jobba tillsammans med en busig grupp av 13 akrobater. Vi ska under några dagar sammanfatta det senaste årets arbete, vi ska sammanställa framgångar och utmaningar och vi ska gå igenom kvittoredovisning. Vårt kontor är på en gräsmatta under ett skuggande träd vid stranden som annars fungerar som deras träningslokal. Rätt var det är gör någon en volt och kommer sedan tillbaka och sätter sig. Alla frågor besvaras av alla, det blir många rundor och många saker sägs många gånger. Men det är viktigt att alla förstår och får vara delaktiga. När vi sammanställt allt och ska avsluta mötet kan vi sammanfatta vårt gemensamma uppdrag: att genom akrobatik och cirkus sprida skrattet över hela världen och tillsammans skapa fred - för det går ju faktiskt inte att kriga och skratta samtidigt!