You will awake the child in every adult

”Mitt land har blivit ett flyktingläger”, säger Vicky, min grekiska kollega och vän, som turnerar med oss i vårvärmen. Hon ser ut över dalen och konstaterar: ”Det gör mig sorgsen”.

Vi paraderar in genom den öppna järngrinden med sång, musik och dans. Barnen hör och ser oss på långt håll och de springer emot oss. Glada leenden och nyfikna blickar. Ögon söker ögon. Trevande danssteg. Härma en rörelse. Fnittra åt att det går att kommunicera med rörelsen.

Allt fler barn och vuxna följer med i paraden tills vi samlas i ett av de större av UNHCR:s vita tält, skapar en spelplats och leker med skratt och glädje. Efter föreställningen mimar vi tillsammans. Mina fickor är ett aldrig sinande lager av bollar i alla former och färger. Bollar som kan kastas hur högt och hur långt en vill.

”Är gränsen stängd?” frågar en man ivrigt, ”Är gränsen fortfarande stängd?” Grinden står öppen bakom oss. I lägret som registrerat 1500 individer finns idag endast hälften. ”Vart är de övriga?” frågar jag militärpolisen på plats. Han rycker på axlarna: ”De försvann. Jag vet inte vart.”

Tidigare samma dag besökte vi ett läger som uppstått i en tvåvåningsbyggnad med gulnande färg och förfallen trädgård, belägen vid en varm källa – ett attraktivt mål för badsugna turister. Det står några små tält längre ner på vägen.

”Jag har varit här i två månader”, berättar Ammoud. ”Jag lämnade Syrien för två månader sedan, gjorde hela resan, över havet och allt.” Nu är han här i väntan, liksom de 46 000 människor registrerade i officiella flyktingläger i Grekland. ”Idag hungerstrejkar vi”, fortsätter Ammoud, ”för att de ska öppna gränsen.”

Barnen här verkar trötta. De strejkar inte. De följer med. De följer oss med blicken. Blickar som verkar mjukna allteftersom föreställningen pågår. Vi ler till varandra. Jag kittlar två vuxna och ett barn. Högljudda skratt.

Så även idag. En volontär för Läkare utan Gränser visar oss vägen i det temporära lägret vid en bensinmack, där vi ska spela eftermiddagens föreställning. Det osar av kolrök. Bensinmacken är igång. Kombinationen är skrämmande.

Jag berättar att vi kommer ifrån Clowner utan Gränser och att vi kommer spela föreställning för barnen. Volontären skiner upp: "Yes, and you will awake the child in every adult. In me too."