Skrattets vikt i krigets Ukraina

När vi kliver in i det nedlagda sjukhuset i Ukraina, nu hem för familjer på flykt, möts vi av blickar tyngda av oro. Men snart fylls rummet av något helt annat: lek, skratt och en påminnelse om att människans behov av glädje är starkare än krigets tunga skugga.

”Hur är människan funtad som tror att det går att lösa problem med krig?” frågade Jan Eliasson i en intervju. Jag tänker på samma ord när vi kliver in i ett gammalt nedlagt sjukhus i Ukraina – idag boende för familjer, barn och äldre som tvingats fly från sina hem i landets östra delar. Många har bott här i flera år. De har inte längre något hem att återvända till.

tre artister hälsar på en man i nedsläckta korridorer — En av spelplatserna på turnén är ett gammalt nedlagt sjukhus.

På andra våningen riggar vi vår scen i en alkov med en kantig pelare i mitten. Ingen drömscen, men ändå bättre än många andra spelplatser jag upplevt. Stolar ställs i rader. Utanför är det soligt, här inne svalt och mörkt. Psykologen som reser med oss berättar att barnen kämpar med oro, sömnsvårigheter och koncentration. Många är stressade och ofta på dåligt humör. ”Varje ögonblick av kul och avkoppling som barnen kan få är viktigt”, säger hon.

artist och barn på var sin sida om en glasruta leker tillsammans — Vår ukrainska artistkollega Maks leker med barnen innan en av föreställningarna.

Och det känns verkligen viktigt. En äldre man som först står vid sidan dras långsamt in i clownernas lek. Han har ett lågmält men smittande leende på läpparna. I en annan del av rummet sitter en grupp ungdomar, till en början skeptiska, men som med tiden öppnat upp sig och efter en stund skrattar högljutt.

barn och vuxna tittar på clownföreställning även utanför i korridoren — Vuxna och barn i alla åldrar dras sakta med i föreställningen och kryper allt närmre artisterna.

Längst fram sitter två tjejer i 5–6 årsåldern på små stolar, du vet sådana som ofta finns på förskolor. Bakom dem sitter, vad jag gissar, deras äldre syskon och instruerar hur en gör när det är föreställning. Men det behövs inte för tjejerna är helt med på vad som händer. Snart skrattar de tillsammans högt och gestikulerar med glada miner.

en artist och ett barn står vända mot varandra och skrattar stort — Kajsa skrattar tillsammans med ett barn efter föreställningen.

Mitt i en sliten korridor fylls rummet av skratt och glädje. Clownernas magi förvandlar en tisdag som annars bara hade varit ännu en tung dag till en lekplats. Och jag tänker igen: ”ja, hur är människan funtad som tror att det är krig som löser problem?”

Kajsa Englund