Orkar barnen skratta?

Senare på eftermiddagen åkte vi förbi en vägskylt med texten Irak åt ett håll och Syrien åt ett annat, Alla hoppar ur bilen, Tomas upp med filmkameran och vi försöker få till en grym Clear chanel reklamfilm med akrobatik och jonglering framför skylten. 2 min senare är vi omringade av polis och militär, inte populärt, vi verkar ha stannat vid ett militärt övningsområde. Jalla jalla, ingen film =(  men äventyr.

Sen dagens höjdpunkt! Finaste spelningen hittills. Vi kom till ett center dit nyanlända Syrier anmäler sig, stämningen var minst sagt tryckt. Lite vuxna kvinnor och män bänkade framför nyhetssändningar och barn som verkade oroliga och väldigt blyga. Inne på ett kontor där det sedvanliga sockerteet ska inmundigas möter vi en hjälte. Med de allra vackraste ögon inbäddade i hundra skrattrynkor mötte oss medmänsklighet personifierad.

Den här mannen visade sig vara volontär i organisationen och arbetade som tolk. På bra engelska förklarade han läget, han hade jobbat med detta sedan krigets start och försökte hjälpa de värst utsatta flyktingarna ut från Zaatari, Bland annat hade han lyckats få ut en 4 mån bebis med granatsplitter i bröstet. Medan vi hade mötet kom det in två fruar som mist sin gemensamma man, av de äldre sönerna var 2 döda och 3 kvar och krigade. Nu var resterna av familjens barn och kvinnor i Jordanien och hoppades få bli flyttade till en lägenhet.

När Baha berättade vad vi arbetar med svarade mamman "tror ni verkligen barnen orkar skratta". Mötet fortsatte och den blyga ca 5 åriga dottern var nyfiken på Karin som satt i clownkostym. Försiktigt började en lek där Karin trollade fram konfetti ur flickan. Leken utvecklades och flickan trollade fram mynt från Karins mössa. En egen värld hade skapats på mannens kontor och flickan skrattade och trollade och skrattade!

Mamman såg lättat på. Sen spelade vi för ca 400 barn från Syrien på en skolgård och skratten ekade över området. Den fina mannen visade sig vara en riktig eldsjäl. Varm och närvarande med ett brinnande hjärta. Han påminde mycket om Roberto Beninis karaktär i La vita e Bella.

Nu är vi trötta men mycket glada och stolta.