"Jag önskar min mamma och pappa var här och fick träffa er också!"

Årets Musikhjälpen-tema "Ingen människa ska lämnas utan vård" sätter fokus på en självklar rättighetsfråga som vid första anblick tycks röra akuta insatser i fattigare länder. Min tanke går till utbyggnad av sjukvårdssystem och tillgång till till exempel vaccin och mediciner. Temat kan kännas avlägset här hemma i Sverige om det inte var så att vi just nu befinner oss mitt i en pandemi. 

Plötsligt är frågan om sjukvård och vacciner på allas läppar i priviligerade rika Sverige. Vad innebär det att inte få akut sjukvård om vi faktiskt inte har tillräckligt med kapacitet på sjukhusen? När kommer vi få ett vaccin här hemma som kan göra att livet kan återgå till det normala igen? Plötsligt kanske min oro här hemma för vänner i riskgrupp är en källa till förståelse för oron de föräldrar jag träffat på Clowner utan Gränser-resor känner för sina barn när det sprids information om att ett kolerautbrott härjar i flyktinglägret.

Men årets tema kring "Ingen människa ska lämnas utan vård" betyder också allas rätt till vård av psykisk ohälsa. Nu med nya restriktionerna kring social distansering, inför en av de största familjehelgerna, får vi kanske en förnimmelse av hur det är att vara ofrivilligt separerad från sina kära pga. flykt. Till våra ensamkommande ungdomar, alla barn och vårdnadshavare jag träffat här i Sverige i vårt arbete med att sprida glädje, lek och skratt, till vill jag säga jag längtar också nu. 

Jag önskar min mamma och pappa var här och fick träffa er också!

Meningen ropades ut spontant mitt i ett skrattanfall på en av vårens balkongspelningar. En flicka med alldeles för mycket visdom i sin blick fick oss nästan ur spel med sin replik. Trots att det ju är därför vi är där, för att hon behöver oss. Ett barn separerat på obestämt framtid från båda sina föräldrar. För att hon ska få glömma sin situation en stund. Få bli uppfylld av att få ingå i vår hinkorkester, försöka förklara för clownen att ena hinken har fastnat på clownens rumpa och inte alls är borta eller bara få njuta av att se sitt äldre syskon skratta från magen en stund och släppa all oro.

På grund av covid-19 kunde vi i Clowner utan Gränser inte genomföra vår turné till asylsökande barn och vårdnadshavare här i Sverige som vanligt. Men det betydde inte att vi gav upp och lämnade dem åt sin vardag i oro, längtan, väntan på asylbesked och tristess. Vi ställde om. Med lager-på-lager clownkostym och megafon begav vi oss ut till flyktingförläggningarna och spelade på innergårdar för barn och vuxna som stod på sina balkonger. Föreställningen var i princip densamma som vi spelat ett halvår tidigare i flyktingläger i Nigera och Kamerun. För vi, likt läkare och forskare, arbetar hårt för att ge vård. Vi med själavård i form av ett läkande skratt, en livsviktig injicering hopp, en dos fantasi och ett helt vårdpaket av lek.

Just Musikhjälpens upplägg med önskelåtar och liveframträdanden av artister är så genial. För det är genom musik, scenkonst, kultur som vi blir människor och känslovarleser. För mig räcker det med introt till en låt från tonåren för att jag ska kastas tillbaka till ett helt register av känslor och upplevelser som jag inte mindes att jag mindes. De minnena är de vi i Clowner utan Gränser skapar för de publiker vi möter. Minnen av att se sin förälder, trots oro och trauma, skratta hjärtligt så knäna guppar under barnens rumpor. Minnen av en exotisk melodi som tar över det vardagliga sorlet. Minnen av vuxna som lekte och fick andra vuxna att ge sig hän i leken. Minnen av den leriga stigen till vattenbrunnen som efter vårt besök förvandlats till en fantasihinderbana där det numera gäller att gå sicksack mellan de stora stenarna, baklänges över bron, sjungandes, hoppandes och lekandes ta sig fram. Det krävs fantasi för att förändra världen.

Som artist i Clowner utan Gränser hade jag önskat få berätta för er i sändning om mina möten med brännskadade barn på Läkare utan gränsers kliniker i Haiti. Hur barnen med hjälp av vår mimade fjärrkontroll fick sjuksköterskorna att gå som robotar, läkarna att dansa och clownerna att snubbla. Eller hur jag besökte en enorm flyghangar i Sydsudan som förvandlats till fältsjukhus. Hur vi sida vid sida med den medicinska vården arbetar med livsviktig vård av barnasinnet. Som tur är känner våra mottagarorganisationer såsom Rädda barnen, Plan International, Röda korset, Läkare utan gränser etc. till detta och fortsätter bjuda in oss att komma när det mest akuta läget stabiliserats, men chansen att få Musikhjälpens tittare och lyssnare att få tillgång till den vetskapen slank ur näven denna gång. Chansen att få berätta att deras gåva förvandlas till ett liv värt att leva. Ett liv fyllt av hopp och glädje. Sprid gärna ordet till någon du vill ska få den kännedomen.