Ingen lämnades oberörd

Det jubel som mötte oss i samma stund vi kom in genom de taggtrådstäta grindarna vittnade om att de alla visste att vi skulle komma och att idag skulle bli en lite bättre dag än alla andra dagar. Några av barnen hade träffat våra clowner tidigare och livfullt berättat att de alla tillsammans skulle skratta idag. Att allt skulle kännas lite bättre idag.

Vi fick alla presentera oss och medan vi fick den obligatoriska husesynen, den som är viktig för att förstå, men som samtidigt är den som gör att man inser vilken brutal värld vi lever i, ropade de våra namn, bytte några ord, och härmade oss när vi gick. Men hela tiden beredda att snabbt springa tillbaka till sin plats för att inte missa något. Här fanns idag 68 pojkar och 3 flickor. De var där anklagade för stöld, våldtäkt, mord… Men det fanns även de som satts där av föräldrarna för att de varit ute med ”fel” kompisar eller varig ”oregerliga”.

Under föreställningen var inlevelsen och interaktionen total, allt sögs in och upplevdes till fullo. När vi skulle gå ställde sig en pojke framför oss och började sjunga, först lite osäkert men beslutsamt, men med de övrigas stöd växte han och sjöng starkare och starkare och vid sista refrängen gick han ner på knä i inlevelse. När alla tog i och sjöng tillsammans ekade det mellan betongväggarna och det måste ha hörts i hela området utanför. Ingen lämnades oberörd.

I ett land som har så många svåra utmaningar som DR Kongo prioriteras barn som är i klammeri med rättvisan lågt, det är svårt att hitta finansiering till projekt. Det är inte ofta någon utifrån kommer hit till detta fängelse för barn. Jag vet att de kommande dagarnas föreställningar och workshops kommer att ge ett stöd, hopp och en framtidstro till dessa ungdomar. Det är därför vi väljer att fortsätta komma hit. Igen och igen.