De växte upp på gatan

Projektet drivs tillsammans med Gisenyi Acrobats, en akrobatikgrupp vars medlemmar förlorade sina föräldrar under folkmordet i Rwanda 1994. Efter det tvingades de leva på gatan, där började de lära sig akrobatik via Youtube. Gruppen är helt fantastisk! Grundarna är idag 27-28 år och deras idé är att uppträda i flyktingläger samt lära barn som idag lever på gatan akrobatik och visa att det finns hopp och möjligheter och samtidigt motverka destruktiva vanor och att barnen hamnar i kriminalitet. 

Framme i Rwanda är det en otrolig glädje och energi som möter mig och Jennifer när vi träffar 13 lite nervösa akrobater klockan 08.30 på Kivusjöns strand.

Tillsammans ska vi utvärdera och samanställa hur det pågående projektet i Goma går. Vi har mycket att prata om, diskussionerna tar vi med oss när vi avslutar förmiddagen med gemensam lunch på akrobaternas stamrestaurang. Där serveras vi traditionell afrikansk mat med mycket potatis, bönor samt nationalrätten chapati och, inte att förglömma, kryddan akabanga, som får tabasco att framstå som ketchup.

Dagen fortsätter med en workshop där vi i grupper diskuterar de utmaningar Gisenyi Acrobats har idag samt deras planer för framtiden. Praktiska saker kommer fram, som att gruppen saknar allt från cirkusmaterial och datorer, men också att alla inte har pass vilket medför att det är stora risker att korsa gränsen till DR Kongo när de ska genomföra cirkusträningarna i Goma. Akrobatträning med volter, pyramider och massor av andra trix, som jag inte kan namnen och än mindre fattar hur det är möjligt att genomföra, avslutar dagen medan solen går ned över Kivusjön. En mycket speciell dag.

Den här resan innebar intensiva dagar med många intryck och minnen som väcktes till liv för mig. Som barn bodde jag i Liberia i slutet på 70-talet och början av 80-talet. Det var ett spännande äventyr som tyvärr slutade med att Liberias president och hans släktingar mördades av rebeller i det som blev ett långt inbördeskrig med bland annat intensiv rekrytering av barnsoldater. 

Jag tillhör de i världen som vunnit den största vinsten i livets lotteri, jag är född i ett land där vi har möjlighet göra val och få stöd och hjälp. Det medförde att jag och mina föräldrar kunde lämna Liberia. Men, innan dess jag hann se många grymheter, upplevde utegångsförbud, hörde skottlossningar och såg hängda människor innan jag landade på Arlanda tidigt en julidag med svensk sommar, fred och trygghet. Allt detta kom tillbaka till mig när vi klev av planet i Kigali. Dofterna, värmen och hibiskusbuskarnas röda blommor som vi kokade saft på hemma i vårt kök i Liberia.

Jag är glad och tacksam för förmånen att få se vilket fantastiskt jobb Clowner utan Gränser gör i DR Kongo och Rwanda samt för att jag fick återuppleva minnen och intryck som legat slumrande i minnet i 35 år.